fanskap

när jag gick dit ville jag hem. när jag gick hem ville jag stanna kvar. 

varför lär jag mig aldrig?

det börjar kännas som att jag skrev ut mig för tidigt. kommer snabbt tillbaka i gamla vanor.

jag fyller 19 om en månad och klarar inte av att gå i skolan. känns lyckat!

just nu är jag så stört avundsjuk på alla mina vänner som ska på festivaler och massa annat. jag vet att många av dom också kämpar och har det svårt och förtjänar att ha roligt i sommar, men jag kan inte låta bli att undra över varför jag fortsätter kämpa och kämpa när jag inte kommer någonstans. det börjar kännas så jävla orättvist. 

nödvändigt att växa upp om det ska vara som det varit som de senaste åren.

det finns ingen extrapersonal i morgon så jag ska jobba i fem timmar.. jag orkar inte

jaja